Jamtstårscha i storstan...

Även om jag har en stor bit Jämtland i mitt hjärta så har jag även en stor bit av Stockholm med omnejd. Jag var ju bara 17 år när jag flyttade från Hoverberg så även här har jag skol- och studiekamrater, arbetskollegor, vänner och goda grannar. Stockholm är min hemmiljö och jag har bott på Söder, på Östermalm och nu bor jag i västerort. Bara Liljeholmsbron skiljer mig från Södermalm - en promenad på c:a 20 minuter i rask takt. 

Perfekt motionsrunda och har jag kommit in till Södermalm, ja då är det bara att ta en promenad över Västerbron så är jag på Kungsholmen. 

Och att se stan från Västerbron är en upplevelse. Man inser att Stockholm är staden på vattnet. Och vår huvudstad sägs vara byggd på 14 öar. Jag har aldrig räknat dem... 

Här bor jag, i bostadsrättsföreningen Tellusborg, i kvarteret Silverpoppeln.
Med en grönskande innergård; vi har både plommonträd och bärbuskar - fritt för vem som helst att plocka av. Jag plockar gärna en mugg med svarta vinbär då och då under sommaren att ha i yoghurten till frukost. Smakar underbart. 

Sommartid har vi även en årlig gäst i form av en koltrast  som bosatt sig i eller under någon tät buske på gården.             Den sjunger så ljuvligt från tidig vår till slutet av juli månad.                                                  

T-banestationen heter faktiskt "Midsommarkransen" och det är att passande namn. Eftersom vi har gröna parker, träd och blommor överallt. Det är som att bo i ett midsommarfestområde. Och numera har vi även blivit ett av de mest eftertraktade områdena i Stockholm, hit vill folk flytta och är redo att betala fantasisummor för att få köpa en lägenhet. En del av medlemmarna i min förening har nappat på det. Men jag flyttar inte - ty vart skulle jag då bo?  Det finns knappt något bättre och där boendekostnaden är så låg och miljön så fantastisk.

Det är lite paradisiskt och ändå så nära storstaden. 

Foton från vår innergård- mitt kvarter är byggt i fyrkant och det är skönt. 
Tyst och lugnt -utom när alla glada barn är hemma. Men det är en underbar uppväxtmiljö för dem och mina barn pratar alltid med värme i rösten när de minns sin uppväxt. Och har man som jag, bott här länge, så känns det som att bo i en by på landet... dvs folk känner igen en, de hejar glatt och stannar för en pratstund- även om man inte är nära vänner. Likadant på affärerna, apoteket och andra ställen.  DET känns trevligt.