Vad som hände sedan ....

Efter drygt ett år i Åsarna så kände jag att yrkesutbildning behövdes. Men till vad? Jag var mycket osäker på om matlagning var mitt mål. Flyttade tillbaka till Stockholm (där hade jag merparten av familjen) Jag ville något kreativt, något skapande där jag fick använda både fantasi och kunskaper. Men eftersom jag kände behov på papper om utbildning så sökte jag till "inbyggda yrkesskolan" i Stockholm -och kom ju in. Det var mer elevjobb ute på en restaurang än att sitta vid skolbänken, och hela tiden kände jag att detta är fel. Jag ville annat.

"Annat" blev bl a familjebildning med en trevlig stockholmare och sedan tog jag ett jobb som fritidsledare ute i Dalen, -söder om Stockholm och via det jobbet fick jag möjlighet till olika kurser som jag mer än gärna hoppade på; det var en kurs i skapande och skrivande ute på Tollare Folkhögskola och så hade vi egna kurser på gården för både vuxna och ungdomar med inhyrda ledare som t ex keramik, foto med möjlighet till att framkalla foton, teater, så olika bollklubbar och innebandy. Det var en hektisk period och jag kände att allt var nyttigt för mig. Jag fick ny erfarenhet och kunskap och började känna längtan tillbaka till skolan igen. Och så blev det. 

Och jag skrev- fick utlopp för min skaparlusta och fick publicerat i olika media. Bl a en längre artikelserie "Det var en gång min by"  i Länstidningen Östersund. 
Den har jag nu på bloggen i redigerad form. Började studera vid Birkagårdens folkhögskola (i ABF-huset) för att skaffa mig kunskap/betyg för högskolestudier och läste även en termin vid universitetet: statskunskap. Men skrivande gav mig chansen att lämna bidrag till samlingsvolymen "Hägersten skriver" och jag blev överraskad vid en samling på Midsommargården av skrivande amatörer med att skådespelerskan Elisaveta hade valt några dikter av mig att läsa högt. Hon uppmanade mig: "skriv, Ingrid, fortsätt skriv!" Genom den samlingen fick jag en inbjudan att läsa egen poesi på Radio Stockholm. Också ett äventyr och en helt ny upplevelse.

 
MEN under åren på folkhögskolan så kom det som jag sedan valde att jobba med på fritid vid sidan om jobbet som socialarbetare i Stockholms stad: TEATER, nämligen Cirkelteatern, som var en del av skolans erbjudande vid sidan om studier tack vare en mycket teaterengagerad kontorschef. Tidigare hade skolan haft kurser i teater-men kursen lades så småningom ned eftersom så få sökte till dem.  
Första året så såg jag Cirkelteaterns årsdagsföreställning i mars månad och jag blev helt biten. Cirkelteatern är Sveriges äldsta amatörteaterförening (bildad i början av 1900-talet) och den var mycket proffsig med teaterkurser och föreställningar sommartid ute på kursgården. 




Första året när min teatergrupp spelade på ABF-huset så kom Elisaveta ! och hon kände igen mig direkt och sa "jag förstod att du skulle fortsätta med något skapande". 
Vi satt länge och pratade och hon berättade lite om sitt eget liv inom teatern. Hennes intresse blev en liten puff och gav lite extra energi.  

<<Marholmen, söder om Norrtälje. Jag ville vara med, ge av det jag kunde och var ganska bra på. Jag gick olika teaterkurser och en regikurs i Eskilstuna.

Och skapandet fick utlopp i scenbyggen, kläder, affischer, teaterprogram, avslappningsövningar samt att jag även tog på mig mindre roller som behövdes i våra föreställningar.

<<Marholmen är en underbar plats att vara på -nära havet, och jag fick en egen kanot så jag var ofta ute och paddlade runt alla öarna.

Det blev många år inom teatern; drygt tjugo år av skapande och de är nog de bästa åren i mitt liv. 
Vi spelade allt från Wilhelm Moberg- via Dario Fo till Shakespeare.  Många deltagare återkom varje sommar -just för att vi hade så roligt och det var så lärorikt.


Ofta hade vi minst en  en teaterhelg ute på Marholmen på hösten och på våren och då kunde vi husera i gamla Grosshandlarhuset. Jag sov oftast i grosshandlarens lilla sovrum- som det påstods att det besöktes av ett spöke nattetid. Första natten så hörde jag fotsteg, knarr i golvet- kändes lite kusligt. Men jag sa bara högt: Gå härifrån- jag vill sova.Och stegen tystnade och jag sov gott i det rummet sedan.

I huset fanns många rum- och en "vinhörna" som några av oss döpte platsen till. En underbar hörna med utsikt över parken och mot vattnet. 

En bit från stranden finns en liten ö med en liten vit stuga på; "Den lilla vita" som den kallades. Dit fick man dra sig ut själv på en liten flotte med hjälp av ett rep. Jag sov över i stugan på golvet en gång- bara för att jag hade lust till total ensamhet. Arbetsdagarna var så intensiva. Tror aldrig att jag sovit så gott någon gång. Havet sjunger sina egna nattvisor och vaggar en skönt i sömn...