Mjölkminne
Jag sprang över skaren i smällkalla kvällen
och stjärnorna föll över Oviksfjällen
och dunk som ett hjärta lät mjölkmaskinen
och korna stod kolugna mittemot svinen
och radion med Flottarkärlek stod på
för korna mjölkade bättre då
och mjölken var spenvarm i hämtarn och fet
opastöriserad i opaket
och ville man ha information
om mjölk gick man direkt till kon.
Bodil Malmsten ( 1944-2016)
Jag läser Bodil Malmsten igen och njuter. Hon var en av våra finaste författare, var klok, hade humor, värme och var så beläst samtidigt som hon var sig själv. Så genuin. Bara att kunna skriva en sådan här dikt baserad på sin uppväxt i Bjärme - säger allt. Hon berättar sådant jag själv upplevt, när byarna var levande med sina små jordbruk, det var tiden innan TV kom och förändrade allt.
"Första minnet
Min mormor i Norrlands inland och fjälltrakter var ett miljömässigt ideal, hon återvann allt.
Påsar, snören, burkar, papper. Allt gjordes rent, slätades ut och togs om hand.
Potatisskal och matavfall till grisarna, askan från spisen blev gödsel åt vinbärsbuskarna.
Utslitna kläder och sänglinne lagades så länge det gick, allt vårdades så länge det höll ihop, sedan blev det mattrasor.
Snart är jag den enda i världen som kan klippa hörn på mattrasor, en konst som antingen dör ut med mig, eller blir ett naturligt återvinningsmål den dagen världen inser att vad den huvudsakligen består av, är miljö."
ur boken "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" (2012)
Bodil Malmsten 1944-2016
***************************
Mitt roligaste minne av personlig kontakt med Bodil Malmsten var när hon hörde av sig efter att vi båda hade artiklar med i gamla kulturtidskriften "Jul i Jämtland". Hon tyckte om det jag skrivit. Det var ett barndomsminne jag skrivit om och tänk, min konstlärare i skolan, konstnärinnan Brita J-son Iwald hade gjort en så fin illustration till min artikel.
I samma nummer hade även min älskade lärare från Realskolan, Carl Göran Ekerwald, medverkat så det kändes lite extra speciellt för mig.
Efter några år så fick jag kontakt med Bodil igen och vi mejlade varandra under en tid. Intressant och stimulerande. Vi var båda "jämtstårscher" som hon sa. Hon växte upp i en grannby så "jamskan" hade vi båda som förstaspråk. Hon valde att studera i Östersund, medan jag gick i kommunens realskola i Svenstavik innan jag och familjen flyttade till Stockholm.
Så småningom flyttade Bodil ner till Frankrike och vår kontakt rann ut i sanden. Jag tror att hon hade det lite jobbigt rent personligt en period. Men hon var en härlig pennans krigare och kunde formulera sig så att det kändes inombords när man läste.
Hon är saknad.
"Första minnet
Min mormor i Norrlands inland och fjälltrakter var ett miljömässigt ideal, hon återvann allt.
Påsar, snören, burkar, papper. Allt gjordes rent, slätades ut och togs om hand.
Potatisskal och matavfall till grisarna, askan från spisen blev gödsel åt vinbärsbuskarna.
Utslitna kläder och sänglinne lagades så länge det gick, allt vårdades så länge det höll ihop, sedan blev det mattrasor.
Snart är jag den enda i världen som kan klippa hörn på mattrasor, en konst som antingen dör ut med mig, eller blir ett naturligt återvinningsmål den dagen världen inser att vad den huvudsakligen består av, är miljö."
ur boken "Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag" (2012)
Bodil Malmsten 1944-2016
***************************
Mitt roligaste minne av personlig kontakt med Bodil Malmsten var när hon hörde av sig efter att vi båda hade artiklar med i gamla kulturtidskriften "Jul i Jämtland". Hon tyckte om det jag skrivit. Det var ett barndomsminne jag skrivit om och tänk, min konstlärare i skolan, konstnärinnan Brita J-son Iwald hade gjort en så fin illustration till min artikel.
I samma nummer hade även min älskade lärare från Realskolan, Carl Göran Ekerwald, medverkat så det kändes lite extra speciellt för mig.
Efter några år så fick jag kontakt med Bodil igen och vi mejlade varandra under en tid. Intressant och stimulerande. Vi var båda "jämtstårscher" som hon sa. Hon växte upp i en grannby så "jamskan" hade vi båda som förstaspråk. Hon valde att studera i Östersund, medan jag gick i kommunens realskola i Svenstavik innan jag och familjen flyttade till Stockholm.
Så småningom flyttade Bodil ner till Frankrike och vår kontakt rann ut i sanden. Jag tror att hon hade det lite jobbigt rent personligt en period. Men hon var en härlig pennans krigare och kunde formulera sig så att det kändes inombords när man läste.
Hon är saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar