Byn i mitt hjärta

 

En del dagar blir lite av längtans dagar - speciellt när min vän Maggan ringer och vi börjar prata om allt som är eller har varit och planer för framtid. Och det känns bra att få veta lite om vad som sker eller har skett i min barndoms by, Hoverberg.

Vi inser ju båda att nu är det en helt ny generation som lever och påverkar byns framtid, eller som nu i år: ingenting är som vanligt pga Corona-viruset. Men jag längtar ändå upp till byn och allt som är en bit av mitt liv. Maggan tyckte att jag skulle komma upp nu- men tyvärr- jag måste först av allt få behandlingarna för mitt vänstra öga, så jag antar att hela oktober blir uppbokat på sådant. Jag hoppas ju att allt ska gå bra nu. Och vem vet- jag skulle kunna resa upp en sväng även vintertid eller tidig vår - bara för att få vara i en miljö jag tycker om och som jag alltid längtar till.

Jag känner starkare för var dag som går att jag bor på fel ställe. Tyvärr.