Ett träd som gråter

<<< Tårpil. Detta vackra, lite ovanliga träd som ser lite sorgset där det står med grenar som lutar nedåt. Man kan faktiskt känna av en sorgsen känsla när man ser på det.

Det växte flera mycket stora tårpilar vid vattnet i parken som jag bor nära.Tyvärr togs de bort för många år sedan- de började bli gamla. Även några andra stora träd sågades ned och man har planterat helt nya parkträd,. Jag har gått runt och tittat och till min glädje så står nu några nya tårpilar i parken igen.   

Det kändes lite extra just idag, då jag fick besked om att min kära  kusin Anna lämnat jordelivet. Jag tog och gick en extra lång runda för att få lite kontroll på mina reaktioner. Kände sorgen och saknaden.

Jag mindes plötsligt allt vi hade gemensamt och allt vi upplevt tillsammans. Både här i Stockholm- men mest uppe i Hoverberg. Hennes föräldrar hade fritidshus på en udde bakom Hoverberget, med utsikt över Storsjön  och de tillbringade alla somrar däruppe. Kusin Anna ärvde huset och hon fortsatte med sommarvistelser varje år däruppe. Jag har gjort många sommarbesök där och har underbara minnen. 
Det känns inombords när släkt lämnar livet- speciellt när man har så mycket gemensamt. Men så är det för alla. Liv och död. Allt förändras och man tvingas acceptera det som sker. Och vårda de fina minnen man har.