Den gamla byn på 1950-talet

Den gamla byn håller på att försvinna. Bybor går bort, en del flyttar -och nya flyttar in. En ny generation har vuxit upp. TV-antenner pryder taken på de gamla gårdarna och ersätter mer och mer människors behov av avbrott i vardagen. Ny hus som vuxit upp ser lite främmande ut och påminner om att nu är det nya människor som formar min gamla hemby. De nya som flyttat in känner inte till och minns inte det som var underhållning och roligt för oss som växte upp på 1950-talet.

Men jag minns; Konsumfesterna, IOGT-träffarna på Ordenshuset (som var den tidens ungdomsgård), filmerna och mest av allt Jul-mässorna. Dessa julmässor med försäljning av allsköns hemslöjd, hemmagjort godis, julbröd, vackert garnerade pepparkakor, olika sorters julmat och så alla olika lotterier med med vackert slöjdade träsaker och vävda mattor, broderade dukar och den underhållning som byns förmågor bjöd på. Ibland så spelade min mor gitarr och sjöng visor av Evert Taube.
Det var en härligt underbar blandning av allt roligt i hela världen och det räckte en hel eftermiddag till sena kvällen.

Det var nöjda, varma och rödkindade ungar som efter julmässans slut skyndade mellan byns affärer för att titta på "julskyltningen". Först sprang vi upp till "Hallins", den affär som låg längst upp i byn. Det var en sagovärld vi såg i skyltfönstren: dockor, nallar, bilar tåg och en andra mekaniska underverk som fick ögonen att lysa på oss barn.

Nästa affär var "Segers", byns slakteributik- men den var ett "måste" ändå. Där tronade nämligen varje år ett fantastiskt garnerat grishuvud med ett stort rött äpple i gapet. Runt grishuvudet var det "tomtarnas julafton" med små röda gubbar med både grötfat, klappar och en glitterprydd lite gran. Huvudet måste ha kommit från den allra största grisen i byn, det var enormt. Men visst kändes det lite sorgligt att en vacker gris skulle sluta sitt liv som juldekoration. Att resten av grisen blivit mat -det tänkte jag aldrig på.

Den tredje anhalten var Konsum -eller "kooperativa" som de gamla sa, vars skyltfönster var fyllda med tjocka glittergirlanger, färgglada kulor och så en härlig blandning av nyttiga och onyttiga saker (allt detta godis....) En stor gran med lampor lyste utanför entrén, snön föll mjukt på grenarna och vi kände alla en försmak av julen.

Sedan sprang vi ikapp nerför landsvägen, snön knarrade under våra pjäxor och bilarnas snökedjor hade gjort mönster i snön. Vi halkade och kanade och gled över sick-sack-mönstrade hjulspår och skrattade när vi drattade på rumpan. Nu var det jul! Vi åkte kana förbi caféet som hade tända ljus i alla fönster- detta café som hade världens godaste wienerbröd och småkakor. Världsberömda över hela södra Jämtland. Bagerskorna Maja och Årsil kunde konsten att baka gott. En sommar fick jag jobba där och utöver lilla lönen, så fick jag äta precis hur mycket kakor och bullar jag ville. Drömjobb för en femtonåring. mmm

Vi stannade sedan till vid "Lindéns", byns sportaffär. Där skyltades med allt jag aldrig fick: de modernaste pjäxorna, de flottaste slalombyxorna, de nyaste skidorna där man knäppte fast pjäxan med ett litet spänne längst fram. Allt dekorerat med konstgjord snö och glittriga istappar. Jag tyckte inte om det fönstret, det fick inte finnas i mina drömmar. Det var ett fönster för dem som hade pengar.

Sista affären i byn var "Jörners" och där kunde vi ungar stå mycket länge framför de två skyltfönstren. De var inramade med granris och lampor i olika färger och bjöd på julens alla lockelser. Stora korgar med frukt och godis, leksaker, vackra porslinsfigurer som änglar, hundar, sköna damer och så tomtar från golv till tak! Det kunde till och med hända att en "riktig" tomte fanns innanför rutorna och förevisade de spännande leksakerna; bilar och tåg som kunde köra av sig själv, lyftkranar som gick att använda som riktiga, söta porslinsdockor med spetsprydda kläder och så tygtomtar överallt. 
Det var ett julens sagoland och gav oss barn samma drömmar och längtan till julafton: "Kanske, kanske ett under skulle ske och just jag skulle få en av dessa åtråvärda leksaker".
- Jag tror att det undret aldrig skedde.

(baserat på en artikelserie skriven 1981.)