Hundar, böcker och minnen

Det stora huset på Bergvik, Fladvads, var som en mindre herrgård. 
Jag minns att den gamle farbrorn som bodde där hade två hundar och en hushållerska. 
Det var hushållerskan som ofta var ute och motionerade hundarna när hon skulle ner på byn och handla. Det var fågelhundar av olika ras, med mjuk silkig hårpäls, och för oss som mest var bekanta med stövare och jämthundar så var dessa hundar mycket exotiska.
Huset var stort och vackert och en sommar var det besök där av släktingar till den gamle farbrorn och jag blev kompis med dottern till besökarna, så jag fick komma in och hälsa på i huset. Det luktade gammalt ihop med cigarrök och malmedel. Men det var vackert möblerat med fotöljer, vackra soffbord, massor av bokhyllor och guldinramade tavlor på väggarna.

Så en dag dog den gamle mannen och en merparten av husets innehåll auktionerades bort. Det var en stor och välbesökt auktion och jag minns att min pappa ropade in några böcker, några fina snapsglas och en gammal sak i koppar som använts för brännvinsframställning.

Den såg lustig ut, som en rund tunna med en massa rör, men vi tyckte det var konstigt att pappa köpt just den, och mamma var arg- "kasta bort pengar på sådant skräp". Men pappa skrattade och sa att den var värd pengar eftersom det var gediget arbete i kopparplåt.

Böckerna kunde i alla fall mamma acceptera, alla i familjen tyckte om att läsa och familjen var trogna besökare på det lilla biblioteket i församlingshemmet.
Bland böckerna fanns i alla fall ett fynd: en bok på engelska Ivanhoe tryckt någon gång på 1800-talet och den var ett roligt hjälpmedel när jag började läsa engelska i skolan. 

Varför pappa köpt just den var underligt, han kunde själv ingen engelska. Kanske tänkte han på att vi ungar kunde stimuleras av att läsa en bok på originalspråket. Men boken blev ett minne efter en gammal man som jag knappast minns idag och som jag aldrig lärde känna. Det var en person som höll andra på avstånd.

De stora huset stod tomt några år, och vi ungar sprang in i parken ibland och tänkte på den där sommaren  vi lekte där när den främmande flickan var på besök med sina föräldrar.

Jag befolkade gärna huset med en massa spännande fantasipersoner, ibland var det kungligheter, ibland var det filmstjärnor från Hollywood. Ibland var det jag själv som bodde där och jag var vacker, rik och berömd och alla ville vara med mig. Varför jag fantiserade allt detta visste jag nog inte själv. Men kanske var det ett sätt att fly från vardagen, ett sätt att drömma om ett annat liv. Vi ungar var inte speciellt bortskämda med leksaker och kläder, och jag hade nog börjat se skillnad på folk och folk. En del hade en massa, andra ägde mycket lite. Att börja bli medveten om skillnader mellan folk och folk gjorde nog att jag gärna flydde in i en drömvärld.
Det gör ont i ett barn när det måste acceptera orättvisor som något självklart. 


(baserat på en artikelserie skriven 1981.)