Tunnbröd

Helst nybakat tunnbröd med smör och ost eller en rullad "tunnbröbatta" med messmör på, det är himmelskt gott. Och smaken av nybakat tunnbröd får mig att minnas bakdagarna i bakstugan hos farfar och farmor. Det var inte bara gårdens folk som bakade där- utan även en del grannar som inte hade egen riktig bakugn. 

Jag tyckte om att vara i bakstugan och se på hur en bit deg på ett enkelt sätt blev till ett tunnbröd. Man använde olika kavlar, både med randade skåror och med taggar. Degen delades upp i små bitar och degklumparna bakades ut på mjölat bakbord till stora runda kakor. Jag har även ett minne av att en del använde sammanbundna hönsfjädrar och naggade degen med den hårda "fjäderpennan" på kakorna strax innan de skulle gräddas.

 Den färdigkavlade degkakan rullades enkelt upp på "bakfjälen" och liksom sköts in i den öppna ugnen på ett snabbt sätt. Runt kanterna i ugnen låg glödgande ved och mer ved fylldes på när det behövdes mer glöd. Det var ett skådespel att se på hur vana och skickliga bagerskor fixade allt så enkelt. Och det gick fort att grädda en kaka-så hettan måste ha varit stark.

Det tunnbröd som skulle vara hårt- fick ligga öppet och kallna, det som skulle vara mjukt lades under bakdukar efter att det gräddats. Kanske var degen till det mjuka brödet lite annorlunda i innehåll? Godast var nog brödet som var smaksatt med blandade kryddor: anis, fänkol och kummin, tror jag det var.

När jag är uppe i Hoverberg på sommarbesök så kalasar jag på hembakat tunnbröd, bland annat det som min kompis Maggan har bakat. Sååå gott!!

Ibland har jag haft tur och varit uppe när det är bakdag på hembygdsgården så då brukar jag stå och titta på tillverkningen och så köper jag några brödkakor.

Då trivs jag och känner mig så "hemma".