Det där med idrott....

TV:n full av idrotts-VM just nu. Jag tittar och gläds åt de svenska framgångarna.
Och imponeras av hur suveräna en hel del av andra länders deltagare är. MEN- jag undrar ju hur många av alla dessa idrottare är "rena"?  Hm, idag känner jag ofta enbart tvivel. Redan har det kommit fram att många deltagare är dopade, en del hoppar av innan de ska tävla nu, för de vet att de har "orent mjöl i påsen". Ofta kommer det fram -efteråt- att den ena efter den andra är dopad. Så jag tvivlar på att allt går rätt till. Det verkar som om vetenskapen står i maskopi med idrott- framför allt inom sommaridrotten. Och när man läser hur några deltagare som hoppat av går till attack mot dem som kollar detta med misstänkt dopning, då undrar jag hur det egentligen står till. De läkare som har till uppgift att kontrollera har väl inget ekonomiskt intresse i sitt arbete? Jag har svårt att tro att även de skulle vara "köpta" - i så fall av vem eller vilka? 
Usch ja.

Nu blir det väl lite lugnare tills vintersporterna sätter igång - även om de också har/har haft sina fuskare. Jag förstår inte hur idrottsfolk vågar hålla på med dopningsmedel- är de inte rädda om sina kroppar?  För dopning är ju ett gift egentligen -det rubbar ju balansen i kroppen av vad jag kan förstå. Idrottsfolk kör ju ändå så hårt med sina kroppar i all träning de håller på med. Jag tvivlar på att allt är så nyttigt. Kroppen måste på något vis säga ifrån när den töms på energi men tvingas hålla hög nivå hela tiden för att allt ska vara "normalt". 

Men människor har visst alltid varit tävlingsinriktade. Vill alltid klara av det värsta, det högsta och mest utmanande. Och det är ju likadant med makt- alla dessa krig och alla dessa (mest) män som vill styra och bestämma över andra. Fort ska allt gå, och segern ska helst vara total. Titta på alla dessa galningar idag som styr i världen. De anser sig alla veta bäst och vara bäst. 

Nej, tacka vet jag vandringar ute i naturen, koppla av och njuta av allt det sköna vi har omkring oss. Och vi kan utmana oss själva genom att gå långt och fort. Vi kan klättra i berg och vandra i fjällvärlden. För mig har besök uppe i fjällen, vandringar utefter pilgrimsleden och andas den friska luft som finns där, varit utmaningar som stärkt både kropp och själ. 
Jag minns fortfarande min första vistelse uppe i Stora Sjöfallet och besöket i Porjus och alla dessa höga fjäll runtomkring. Jag har njutit av Tännforsen och Brudslöjan många gånger, vandrat leden över Storlienfjällen till Norge. Jag har klättrat upp till Åreskutans topp och sett den fantastiska fjällvärlden ovanifrån. Det har alltid varit något extra speciellt.

Vy från Åre - foto: Charlotte Mannberg