Jämtland kan inte sägas vara typiskt svenskt. Och hör inte riktigt till under begreppet "Norrland". Landskapet har en så egen historia, ett helt eget språk och jämtarna har präglats av den gamla historien. Förbindelser västerut har varit Norge, speciellt Tröndelag och det känns helt logiskt. Där fick jämtarna avsättning för sina skogsprodukter och även odlat som såldes eller byttes mot t ex fisk.
Läser man nutida historia så inser man hur självklart det var för jämtarna att hjälpa flyende från Tröndelag och övriga Norge under krigsåren. Jag minns från min tid i Åsarna att tanten på Lisas Café berättade att de hade tagit emot flyktingar som sedan reste söderöver till Stockholm. Och av en norsk kvinna av judiskt ursprung, hade hon fått en guldring som tack för all hjälp -hon ville betala för mat och husrum men hade inga pengar, tågbiljetten till Stockholm kostade en hel del, så hon hade sagt att hon skulle komma tillbaka och betala på riktigt och få igen ringen efter kriget. Men den norska kvinnan kom aldrig tillbaka.
Och det är nära att resa till Trondheim och få jobb; många jämtar bildade familj med en norsk partner och släkten fanns därmed på båda sidor om gränsen. Den gräns som jämtar inte brydde sig om.
Ville man ha lite "semester" så var nog ett besök i Trondheim med alla sina gamla kyrkor och byggnader en upplevelse förr i världen -men även idag. Själv har jag tillbringat många semesterveckor i vårt broderland och jag har alltid njutit av dem. Man kan hyra en "hytte" eller ett rum med frukost hos någon trevlig norsk familj, eller hyra rum på pensionat eller hotell.
Och att vandra över fjällen är en skön upplevelse, och en av de finaste turerna kan man t ex ta från Storlien upp över fjällen, följa de gamla stigarna och se -plötsligt så öppnar gränsfjällen på sig och välkomnar vandraren genom vackra Skurdalsporten. Den har jag gått igenom flera gånger, men även vandrat över ryggarna på gränsfjällen-även det en spännande upplevelse.
Ensam med naturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar