Varför uppstår de med jämna mellanrum? Ibland är de mindre farliga -men då och då är det epidemier som slår hårt mot människan. För c:a tio år sedan var det "svininfluensan" som snabbt spred sig över världen: de allra första sjukdomsfallen upptäcktes då i Mexico - men spred sig snart världen. Minns att myndigheterna erbjöd vaccinering... men hur kunde de veta säkert att det var rätt vaccin mot just den epidemin? Många blev sjuka av vaccinet och drabbades hårt. Själv vaccinerade jag mig inte, men var mycket noga med hygien, tvättade händerna med desinfektionslösning när jag varít ute bland folk, åkt buss eller tunnelbana, och även om jag bara varit ner i sophuset med en soppåse.
Och jag klarade mig från smittan.
En annan svår virusepidemi var "spanska sjukan" som år 1918 snabbt spred sig världen över och den är nog den värsta som även drabbade Sverige hårt. Namnet "spanska" är helt fel; sjukdomen spreds troligen genom kontakt med bland annat amerikanska soldater som våren 1918 skeppades runt till striderna på västfronten. Det var ju under första världskriget och hygienen var nog inte den allra bästa. Även då fanns rapporter om att en influensaliknande sjukdom härjade i Kina. Och amerikanska soldater vistades även i Asien. Kriget hade ju spridit sig. Man tror att minst 21 miljoner människor dog i sjukdomen. Kanske var det ännu fler.
Till Sverige kom "spanska sjukan" midsommarhelgen 1918 och snart hade den spridit sig över hela landet. Och vad man vet idag så kom smittan från många olika länder, men här i Sverige började allt med att en person från Oslo var på besök hos släktingar i Skåne under midsommaren. Tydligen bar han på smittan, kanske han hade jobbat på någon båt som gick till Asien?
I Jämtland förbjöd hälsovårdsnämnden i Östersund alla offentliga tillställningar som t ex biograf och teaterföreställningar och snart följde hela landskapet efter. Det var socknarna Oviken, Myssjö, Hackås, Berg, Åsarna, Klövsjö och Rätan som drabbades värst. Och man fick ta till nödlösningar och inrätta provisoriska sjukstugor för de som drabbats och behövde speciell vård.
I Hoverberg inrättades en sjukstuga på folkskolan. Det tragiska var att många sjuksköterskor drabbades och även läkare, så man behövde frivilliga till vården.
Min moster Anna, som då bara var 18 år jobbade frivilligt med att sköta om de sjuka. Tänk att hon vågade - men nära släkten hade drabbats. Bland annat min mormors morfar Jöns Andersson f.1857- d.1918; Så min moster Anna kände nog en stark känsla av att vara med och sköta om och kanske rädda folk till livet. Men sjukdomen slog hårt: år 1918 uppges att 142 (?) hade avlidit- det blev ett sorgens år för många.
Jag hoppas och ber att man idag snart ska hitta vaccin och att man i asiatiska länder ser till att man får samma hårda lagstiftning på hur man handskas med matvaror och slakteriavfall. Tydligen slarvas det med detta. Såg på TV hur man i Kina sålde kött i värmen och att man tillät hundar att vara med i hanteringen. Hundarna snodde åt sig bitar hela iden och slickade på allt Såg inte så trevligt ut.
Usch så hemskt. Så vidrigt.
Och vet man idag helt säkert på hur viruset uppstår och varför?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar