Det där berget.... igen!

foto: Charlotte M

Det där berget. Hoverberget. Bergsstårscha Charlotte fotograferade berget för någon dag sedan från Skanderåsen. På andra sidan sjön från vägen mot Östersund. 

En vy som de flesta känner igen och älskar - om man har sina rötter där. Varje gång jag kommer upp till Hoverberg så känner jag hur starka känslor jag har för den där stenlimpan (som Ekerwald kallade berget) och allt runtomkring. Jag är präglad. Känner att jag är en del av detta vackra landskap.

I Skanderåsen går järnvägen och den fungerar än idag. Halleluja! Men jag vet inte hur ofta där går tåg eller rälsbuss. Jag slutade åka den vägen när jag fick kunskap om bussen som tar mig från Stockholm direkt till Svenstavik. Det är både enklare och mycket billigare. 

Men jag minns så många gånger jag åkt med tåg eller rälsbuss på väg till eller från Svenstavik; minns särskilt resorna till fine tandläkaren i Fåker; jag vägrade nämligen gå hos den tyske tandläkaren som hade folktandvården i Svenstavik;  han var så hårdhänt. Men han i Fåker hade så lena händer och var så försiktig. Minns att det var Thelma på posten som rekommenderade honom-hon gick där själv. I samma hus som tandläkaren bodde en kille som gick ett eller två år över mig på realskolan och han spelade fiol som en gud. Jag undrar om han valde musikeryrket? Och så minns jag alla elever som reste med rälsbussen varje dag -från Bjärme, Fåker, Hackås - det var ett stort gäng med trevliga skolkompiser. Vart tog alla vägen? Några har jag träffat på under årens lopp när jag besökt min hemby sommartid.