En vanlig onsdag

Men å, idag har solen glatt oss här i Stockholm! Det kändes så skönt, även om temperaturen fortfarande ligger närmare noll. Men ljuset påverkar en och då får jag lite ny energi. Så ringde telefonen - det är inte så ofta i dessa mejl-tider. Det var min gamla skolkamrat och kära vän Margareta. Vi ringer alltid till varandra eftersom hon ej har skaffat sig internet. Nu undrade hon: "du kommer väl upp i sommar?"  
-Självklart, har jag/vi hälsan så blir det en bussresa upp och en skön vecka i Hoverberg.    Det känns så roligt att jag har kvar en vän däruppe som gärna vill ha sällskap. Det trista numera är att Margareta inte längre får köra bil efter ögonproblem och en ögonoperation. Men hennes söta dotter hämtar mig vid busstationen i Svenstavik och är det något speciellt så ställer hon även upp som chaufför när hon är ledig. Och så kan man ju ta långa promenader- åtminstone jag. Min kära väninna klarar ej av det numera eftersom hon haft problem med fötterna. Men vi brukar ta kortare promenader i omgivningarna.
Bara detta att få vara där och inandas ren, skön luft är en lycka. Dessutom brukar det komma överraskningar som hört att jag är uppe på besök- både kusin Åke och kusin Ove ställer ju upp som chaufförer om jag önskar det. Och även min gamla granne och lekkamrat Mait bjuder gärna på en biltur när hon är däruppe. Och kör mig till bussen när jag ska åka tillbaka till Stockholm.
                       Vägen in till Margaretas hus >>>>

Det känns så roligt att ha något extra att se fram emot, veta att vi kommer att träffa gamla vänner igen när vi besöker Hembygdsgården och även om det är musikkväll i kyrkan. Så många är ju uppe på besök under sommaren och de flesta ser också dessa platser som en chans att träffa gamla vänner.
Och så kommer jag nog att träffa fina Mannbergsstårscha Charlotte, som känns som en väninna- trots att jag skulle kunna vara mamma till henne. Och har jag tur så kanske träsnidare Gunnar M har ett litet hus att sälja till mig....