Lite från ovan

Pensionat Strandgården med omgivning från ovan. 

Bilden väcker en hel del gamla minnen till liv. Tant Brita, som ägde Strandgården, var verkligen en del av min tonårstid. Hon öppnade en kiosk till höger om stora ingången och den blev en träffpunkt för alla ungdomar. Tant Brita höll koll på oss ungdomar- inte negativt, utan hon ville nog att vi flickor skulle tänka på vad vi gjorde. 

Mitt emot ligger det röda huset i Hanssons, där bodde Gunnar som varje dag tog en lunchfika på Caféet och jag tror att han var lite förälskad i en av flickorna där. Han var en lite tystlåten och blyg ung man då.

Till höger syns ett hörn av "Jörners" och av huset där "Sparbanken" hade lokaler en tid. Jag minns att jag hade en liten slant på ett konto där och hade länge kvar min gamla sparbanksbok. Minns även att när jag hittade igen boken så gick jag till "Swedbank" (med rötter i Sparbanken) och fick pengarna överförda till mitt konto där. Det var ingen större summa, tyvärr, och låg ränta. Men- "den som spar han/hon har"

Och så vid vägkanten till höger: den gamla mjölkpallen som vi flickor ofta satt på om kvällarna och pratade om allt och ingenting. Mitt i vägkorsningen syns den yta där de första mopedåkande killarna stod och pratade samt spanade efter någon som ville ta en åktur med dem.

En bild som väcker gamla, nästan glömda minnen.