Rundvandring

Jag bestämde mig för att göra en liten rundvandring i Hoverberg och den gjorde jag söndag 14 juli innan jag skulle besöka Hembygdsgården. Det kändes lite nostalgiskt att vandra välkända stigar och vägar -med kameran laddad. Så det blev en hel del kort. Jag började med att ta strandstigen från "sågverksviken" till ångbåtsbryggan, gjorde en runda på kyrkogården och satte några små rosor på en speciell grav.

 Sedan blev det en promenad upp genom byn till svängen där vägen börjar sin runda runt berget. Där träffade jag på två fina hästar som jag var tvungen att prata lite med. Och tänk den ena gnäggade tillbaka till mig som om han förstod vad jag sa.

Tänkte överraska kulturvetare Tirén, men Svante var inte hemma, så då blev det istället en titt på gamla folkskolan som numera är privat - någon har köpt huset och byggt om till privatbostad. Jag fylldes av så många minnen från min uppväxt; sju år var jag elev på folkskolan och alla åren minns jag med glädje.

Så besökte jag gamla Ordenshuset, numera Bygdegård och rejält ombyggd, men jag kunde ändå känna igen mig. Tänk alla filmer jag såg där och så vår IOGT-förening och när åldern var inne några danser;    t o m en skoldans hade vi som gick BKR, realskolan i Svenstavik, fått anordna där. Jag stod länge och såg ut över byn och lät minnena komma, det ena efter det andra. Märkligt att minnen och upplevelser nästan kan överväldiga en när man hamnar i en miljö som betytt så mycket. Jag fick en tjock klump i halsen när minnena dansade förbi.

Man håller tydligen på att ordna en riktig parkering på marken nedanför bygdegården -och det behövs ju i vår bilburna tid.

Byn i mitt hjärta

Tankar efter en vecka i Hoverberg. 

Byn jag växte upp i och som har en speciell plats i mitt hjärta.

Tack vare min skolkamrat Margareta så har jag åter fått njuta och uppleva denna underbara by, återsett platser, vandrat runt i byn och återupplevt gamla minnen OCH träffat många gamla skol-och ungdomskamrater vid besök på Hembygdsgården och konsert i kyrkan.

Konsert i kyrkan med Karl-Ove Mannberg som spelade fiol så det kändes under huden. Karl-Ove spelade med en pianist Lena Johnson - en fantastisk musiker som också har sina rötter i Jämtland. 
De bjöd bland annat på Mozart och Franck.
Efter konserten träffade jag bl.a "storebror" Gunnar Lindgård från Helgebacken Oviken, där jag var "lillasyster" några somrar hos min mors kusin Elin. 

Och så träffade jag vänner från ungdomen: Kick och Ulla, Birgitta I, Lars-Erik M. m fl.

  


Dessutom hade jag glädjen att äntligen få träffa Charlotte M som förra året kontaktade mig via min "Jämtstårscha-blogg". 
En helt underbar ung kvinna, brorsdotter till "Nunne" som jag hade en kort romans med innan jag flyttade till Stockholm.
Det kändes så fint att få lära känna henne personligen; hon kom även en kväll och överraskade tillsammans med sin farbror Gunnar M och oj vad vi pratade -om allt. (tror jag...) På något vis så kändes det som om hon var en vän från ungdomen. Charlotte kom och hämtade mig och Maggan på onsdagen så vi fick uppleva musikkvällen tillsammans i kyrkan. 

Alla dessa möten med alla fina ungdomsvänner. Jag är uppfylld av allt. Känner hur jag fylldes av energi och glädje i hela kroppen.

Hoverberg i mitt hjärta.

Vy från ett flygplan...

Flygfoto över Svenstavik med Hoverberget som bakgrund. 

Här ser man verkligen hur stort berget är, där det ligger på sin halvö ut i Storsjön. Ett vackert landmärke. Jag gissar att det är tidigt 1950-tal, innan Svenstavik började förtätas. Vägen på fotot kan man åka för att komma "bakvägen" till Rörösjön. Känner igen mig eftersom jag åkt den vägen många gånger. Det andas jordbruksbygd över motivet. 

Då, när fotot togs, var det nog ingen som anade hur snabbt all utveckling skulle gå till att Svenstavik blev tätort med all modern service - även om en del jordbruk kanske (?) fortfarande finns kvar idag hos de gårdar som syns på vykortet. 

Skucku - en gammal by

Ett gammalt vykort från omkring år 1900. 

Öster Skucku. En stolt hästägare med sin vita häst framför kameran. Några gårdar syns och i bakgrunden Hoverberget. Man kan nog ganska lätt hitta igen platsen där fotografen stod. Och visst är det ett vackert vykort! Lite annorlunda än de som tas idag -även om jag gissar att vykort inte är en så lönande industri längre. Hur många skriver och skickar vykort idag? 

För mig är Skucku byn dit vi ungdomar åkte på danstillställningar i min ungdom.

<<< Bygdegården där hade ofta så bra dansorkestrar inbokade och det var ett populärt dansställe.

Jag besökte platsen för ett tiotal år sedan, det var "loppis" anordnat en helg så jag och min kompis "Maggan" gjorde en utflykt dit. Minns att jag fyndade en gammal bok för 10:- och så träffade jag några gamla bekanta från ungdomsåren.

Lite historia: Skucku är en by i Bergs kommun i södra Jämtland, belägen i Bergs distrikt, fem kilometer nordost om Svenstavik och cirka 60 kilometer söder om Östersund. Byn gränsar till Skanderåsen i nordväst, Bingsta i sydöst och genom skogen Östberg i sydväst. Byn kan uppdelas i Västerskucku och Österskucku

Namnet Skucku tros komma från ordet skakk som betyder lutning, då byn sluttar mot sjön Näkten. Det finns dokumenterat att byn funnits sedan 1480, men den har troligen funnits långt innan dess. På den tiden bestod byn bara av ett fåtal gårdar och man försörjde sig på jordbruket.

Så småningom kom utvecklingen och det fanns både små affärer och egen folkskola under lång tid. Men... idag är det en by där både skola och affärer sedan länge är nedlagda, som så många andra bondbyars utvecklingshistoria är idag. Men det är ju den utveckling vi ser överallt ute på landsbygden. Tyvärr.

Det känns faktiskt lite sorgligt inombords när jag tänker på alla dessa levande byar som fanns i min tidiga ungdom. Idag töms de på folk. Inga danser och tillställningar som folk besöker - kanske en auktion då och då som samlar besökare -men annars? Ingenting.

Gummor

Gummor fanns det många av när jag var barn. Klädda i lång kjol och med ett huckle runt huvudet. Alla så snälla -som gummor i en sagobok. Gummor med lite smågodis i sin förklädesficka som de bjöd oss barn på. 
Alla har vi kanske läst sagan om den lilla, lilla gumman som bodde i ett litet hus? Precis så såg mina gummor ut.

Jag hade två fina, snälla gummor som grannar när jag var barn, dels tant Signe och så moster Lina, som vi kallade henne. 

Tant Signe bodde i en stuga alldeles ovanför gården Bergvik och moster Lina bodde i torpstugan "Jansmårs" som låg en kort bit ovanför mitt hem Källhagen.

Tant Signe minns jag som en som ofta satt och kardade ull och sedan spann ullen till garn. Det var spännande att få sitta bredvid henne och titta på. Hon var så flink med händer och fingrar. Jag minns inte att Tant Signe och hennes man hade får- kanske var det så att hon tog på sig jobb åt andra? 

T ex åt en annan äldre dam: Tant Anna i Rosbergs borta i Galhammar -för jag minns att hon hade några får och att hon stickade sockor åt min far - som han tyckte luktade så starkt av får att de måste tvättas ordentligt flera gånger så att den lukten försvann. Annars ville han ej använda dem.

"Moster Lina" - var mormor till mina kusiner Åke och Gunnel, och när vintern kom med allt för mycket snö att ta sig fram i, så bodde hon hos sin dotter Gunhild och hennes familj. Det kändes ju bättre för dem också att slippa all oro för problem med snö och kyla. 

På somrarna kom Moster Lina ofta och ville ställa sin bordsklocka rätt -hon hade glömt att skruva upp den så den hade stannat. "je e sa glöumsk" sa hon och skrattade gott. Jag minns att Moster Lina, som ofta anlitats som kokerska hos folk i byn när det skulle bli kalas; t ex 50-årskalas eller andra jubileer, berättade att hon minsann under sitt liv hade rullat köttbullar i så stora mängder att det nog blev en hög lika stor som Hoverberget.  

När jag tänker på dessa tanter från min barndom så ser jag dem idag som personer ur ett annat samhälle, ett jordbrukssamhälle där man levde nära och av det som man odlade och djur man födde upp. Och det fanns plats för alla - även för gamla tanter som ej orkade med "vanligt" jobb -men som ändå hade en plats i samhället. Dessa tanter hade stora kunskaper som var både nyttiga och användbara i bygemenskapen.

Jag tvivlar på att det finns några sådana rara gamla gummor kvar idag.

En av de bästa...

Så fort åren går... Jag hinner liksom inte med, - känns det som.... 

När jag var barn var årstiderna hur långa som helst. Vintertid bodde jag i skidspåren eller i slalombacken. Sommartid bodde jag vid sjön och bara badade. Åt jordgubbar och kliade myggbett.  Och allt var hur enkelt som helst.
Även skolan; jag älskade skolan och alla mina lärare. Jag tyckte att jag hade världens bästa lärare. Efter folkskolan var det realskolan och där var det min granne som blev favoritläraren;                                                         

<<<< Carl-Göran Ekerwald, som även är författare, och som nu faktiskt börjar närma sig 100-årsåldern! Vilket långt och innehållsrikt liv fyllt med skrivande och av översättningar. 

Jag har svårt att tro att han är så gammal.... Men han har levt ett långt och produktivt liv, fyllt av böcker, föreläsningar och artiklar. Ekerwald har verkligen delat med sig av både kunskaper och åsikter. 
Och när jag läser någon av hans böcker så kan jag inombords höra hans röst, hans förtjusta skratt när han tyckte sig ha hittade något alldeles extra i en text och intensivt ville dela med sig av sina upplevelser. Vi elever bara njöt.

Och under årens lopp, vid olika tillställningar med Ekerwald som jag varit på, så har han alltid känt igen mig, frågat nyfiket hur jag och min syster har det, och påmint om de fina åren på realskolan. Vi har en hel del gemensamt.  Som åren då han både präglade och formade en bit av mitt liv genom att alltid tipsa om böcker jag skulle läsa och gärna berättade om sina egna läsupplevelser. 

Det var Ekerwald som satte Thoreau's Walden i mina händer och uppmanade mig: "Läs!" Och än idag är det Thoreau som är en sorts trygg botten att stå på. Allt detta med att vi är en del av naturen och hur viktigt det är att vara samspelta. Jag är för evigt tacksam över att Ekerwald förstod att Thoreau var någon jag skulle tycka om.

Det känns fantastiskt att denne man blev så viktig för mig i min ungdom, och att han var så mån om att man skulle ta del litteraturen.  
Men vi skulle också tänka själva, tänka kritiskt och ifrågasätta. Det var han mån om att påpeka. Vi skulle inte bara sluka böcker - vi skulle smaka och känna efter om de var god föda för själen.

Det var en gång ett Svenstavik

Två gamla vykort, tror de är från början av 1900-talet. 

Det ena är i svartvit och det andra i färg, och visar en del av Svenstavik. 

Uppdatering 3 juli: 

Uppgifter om de gamla vykorten kom via mail från Charlotte M som kan berätta att det nog är Bergsviken som fotograferats en gång i tiden.  Och man ser gården Joers (i mitten längst upp)och gården Gunnars  längst upp till höger. Det som ser ut som en väg nedanför är nog järnvägen. 

Och nu när jag tittar på korten så är det nog så som Charlotte skrev i mail till mig. TACK! Det är så roligt att få uppgifter om det jag inte känner till så bra.

Och nu när jag fått uppgifter så kan jag faktiskt känna igen mig lite. Gissar att fotografen kanske stått någonstans på väg upp till Lillhallen och fotograferat. Så såg det alltså ut en gång för över hundra år sedan. Pastoralt.

Sommar-sommar-sommar.....

<<< Kungsnäva 

Den vackraste sommarhälsningen kom via mail från min "syster vid havet";
e-noor, som odlar denna vackra blomma.

Den påminner om 
midsommarblomster. 

Troligen är de av samma släkte.

Så vacker blålila färg- en blomma som passar nu i midsommartid.

TACK! 
💓

Snart midsommar

Är du en som plockar sju olika sorters blommor och lägger under din huvudkudde på midsommaraftonen, för att drömma om din tillkommande?  

Den myten lärde jag mig som barn -och det hände att jag plockade en bukett... Men aldrig att jag drömde något speciellt.

Har du kanske undrat över antalet sju? Varför just sju?  Själv tänker jag på dels det heliga talet sju i bibeln och så att det kanske kommer från William Shakespeare. 
Han skrev om sju vackra blommor/örter i t ex Hamlet, men även i En midsommarnattsdröm.

Jag har botaniserat och skrivit om dessa växter, som alla har med kärlek och välmående att göra på min Inkan-blogg. Klicka på "Inkan" så kan du läsa. 

Inget är nytt under solen, inte ens under Jämtlandssolen.  

Glad Midsommar!

Sommaraktiviteter i Berg

Hembygdsgården i Hoverberg

Det är här man träffar gamla vänner, skolkamrater och bekanta. Och varje helg under sommaren bjuds det på olika aktiviteter samt att man har serveringen öppen. I år öppnade man den 26 maj: "morsdags"-premiär och den 30 maj hade man gökotta kl 7 på morgonen.... men jag undrar ju om man kan höra göken där? Jag minns att när jag var barn så rodde en del vuxna båt över till Skanderåsen och lyssnade på årets första gök där -åtminstone påstod dom det. 

Och så den 6 juni var man aktiv och inbjöd folk till att cykla, löpa eller gå runt Hoverberget. Nyttigt nöje som alla har nytta av. Själv har jag både gått och cyklat runt berget -men inte i någon form av tävlingssammanhang. 

Jag har alltså fått årets sommarprogram och i morgon, den 12 juni, så bjuder man på föreläsning om järnframställning och bössmide  kl 18. Ett gammalt hantverk som väl knappt finns idag.

Resten av sommaren ser programmet ut så här:

21 juni: Midsommarfest kl 13-16 och "svenska kyrkan-sjung sommarpsalmer" samt kl 14 Bergs dragspelsklubb och så kl 15 dansar man kring stången.

30 juni kl 13 sjunger Ingalill Wagelin under temat "Man kan allt man vill"

7 juli kl 12-15 kaffeservering - samt givetvis öppet i de gamla husen

14 juli kl 12-15    -"-    bjuds även på Kolbulle ( tänk det har jag aldrig ätit!)

21 juli kl 12-15    -"- 

28 juli kl 12-15    -"-

31 juli kl 11-17    -"-    Då firar även  "Snilleriket" sin egen nationaldag och                                        man har visning av den gamla Bingstasmedjan.

4 aug. kl 12 15    -"-    Och då spelar även Ulf Svedin - en lokal musiker.

12 aug. kl 12 -15 -"-    alla hus öppna 

18 aug. kl 12-15  -"-    alla hus öppna

25 aug. kl 12 -15 -"-    Säsongsfinal med underhållning. Och tunnbrödsbak!

Så det är Hembygdsgården man bör besöka när man "turistar" i Hoverberg eller i byarna runt omkring. Där händer det saker varje helg  och det är där man träffar på folk som man inte sett på kanske många, många år.

Man har även ett "Loppis" där man kan fynda billigt och bra.

Själv planerar jag att resa upp i mitten av juli och hoppas självklart på sköna dagar & upplevelser, bl a på Hembygdsgården. 

SÅ: stöd Hembygdsföreningen, de  ger även ut årsboken "Berg & Åsarne"
den kostar c:a 150:- Den ska finnas att köpa  fr o m  midsommar.

Bergs Hembygdsförening

Bg: 215-3195

Medlemsavgift per år är endast 100:-

MEN alla som vill kan givetvis stödja med större summor, det kostar att underhålla gamla hus och att ha olika aktiviteter. Själv tycker jag det är trevligt med en stunds underhållning mitt i kaffedrickandet och efter rundtur i de gamla husen. Det finns en hel del lokala artister som gärna ställer upp. 

Barndomsminnen

Hembygdsgården i Hoverberg. Midsommarstången har rests och man ser till att den står stadigt. Till höger står glada spelemän färdiga att börja spela upp till sommarens dans för alla. Tidigt foto - för där spelemännen står är den gamla brunnen med vattenhink på en stång och den flyttades så småningom längre in på gårdsplanen - vem vet....jag kanske är med på bilden?

Galhammarudden. Troligen en bild från 1950-talet. Här gick jag bland annat i simskola som barn. Och när jag kom i tonåren så var det Bergs IK:s matcher som drog -speciellt målvakten...  Och så byggdes en dansbana till höger på bilden  och där var det både dans och uppträdande av kända artister varje sommar. Säsongen avslutades ofta med maskerad-bal i augusti månad. Fina minnen.

Dillne gård i Oviken. Här tillbringade jag några sommarveckor då och då under min barndom hos Kalle och Lydia och deras familj. Lydia var min mors kusin. Det var roliga och spännande sommarveckor med både lek, bad och att hjälpa till med kor och hästar. Nere vid sjön fanns en gammal ångbåtsbrygga från den tid då Storsjön trafikerades med ångbåt. Det var även ett bra badställe där jag övade på mina simkunskaper och tränade på att våga dyka.

Nationell festdag

6 juni... Sveriges Nationaldag - sedan 1983. Tidigare "firades" dagen som den svenska flaggans dag. 

Men den dag eller den helg som vi svenskar firat sedan urminnes tider är Midsommarhelgen. Och det är nog fortfarande så för en äldre generation.

När jag var barn och växte upp så firades midsommar-aftonen ordentligt på hembygdsgården i Hoverberg. Alla som ville, fick vara med och klä midsommarstången samt resa den. 

Vi ungar älskade att plocka blommor och hjälpa till att göra både kransar och girlanger- de vuxna hade ordnat björkriset. Det var mäktigt att se på när stången restes. Så blev det ringdans och lekar runt den. Och sedan saft och bulle i gröngräset. Olika spelemän underhöll med fiol och dragspel, folk sjöng med i kända visor och alla var så glada. Det var fest för alla en hel dag. 

Och på midsommardagen var det sommargudstjänst i kyrkan med vår älskade präst Jan Berndes, som även var min konfirmationspräst, och vacker sång av kyrkokören. Altaret var prytt av sommar-blommor och prästen bar en vit skrud och allt kändes fint och vackert. Det var ett sätt att hälsa sommaren och koppla av lite för alla. Snart skulle ju höskörden börja och alla bönder vara upptagna av hårt arbete. Men midsommarhelgen var en festhelg för alla, och jag tror ju att de flesta som upplevde detta firande fortfarande känner att det är midsommarhelgen som är vår nationaldag.

Stenhammaren

Stenhammaren

Det kom åter ett trevligt mail från Charlotte M (TACK!) med ett gammalt kort på gården Stenhammaren. Gissar att det är från början av 1900-talet, med tanke på klädsel. Ser nio personer på bilden, en farbror står utanför staketet till höger och ser på. Fotografering var något extra på den tiden. Jag undrar ju vilka alla är? Men å så trevligt det ser ut med det vita staketet samt träd och buskar. En idyll. Det är bara att blunda och lyssna till vindens sus i trädkronorna och fågelkvitter.

Jag har skrivit lite tidigare om Stenhammaren på bloggen. Till vänster på det här kortet står de gamla husen, varav det bortre flyttades till Norrgården.

Lanthandlarna

För många år sedan fick jag en liten bok som heter "PÅ BUA -Handeln inom Bergs kommun 1846-1992" sammanställd av fyra herrar vars namn jag kände igen: Gunno Grinde, Rätan - Gunnar Sundvisson, Skålan -Iwan Johnsson, Svenstavik och Johan Grinde, Hovermo. 

En mycket intressant liten historiebok om affärer i Rätan, Övre Ljungdalen, Berg, Myssjö, Oviken och delar av Hackås.

Det var speciellt intressant att läsa om alla de affärer jag minns från Hoverberg, min barn- och ungdomby: Jörners, Konsum, Segers och Hallins.

Jörners låg ju närmast farfarsgården så den var ju liksom stamaffären- dit gick man och handlade - både livsmedel och även annat t ex böcker. 

Konsum var lika viktig- minns att min pappa ansåg att det var bättre att stödja konsumtionsföreningen eftersom den gav extra rabatter på sparade kvitton varje år -och så låg den arbetarrörelsen närmare i sin ideologi; det var liksom konsumenternas egen affär. 

Segers var den affär som sålde kött- de hade även eget slakteri i byn och jag minns än idag deras fantastiskt goda, rökta bogfläsk. Jag älskade att äta det stekt, på hårt bröd.

Hallins var mest en affär där jag köpte godis under åren på folkskolan, den låg så nära till. Minns att farbror Lill Hallin alltid hade kokat knäck inför julen. Den var jättegod och billig. Ett år hade han även kokat en omgång knäck lite för länge så den blev bränd,men han sålde den extra billigt- och vi skolungar köpte.

Fick ett foto med "Lapp-Lars", det är från Hallins. Man ser lite av allt som då fanns att köpa, på hyllorna. (Tack Charlotte M!) 

Tidsbild.>>>>>>>>>>>>>


Men vi hade ju även Caféet med bageri som bakade världens bästa, godaste wienerbröd och där jag hade lyckan att sommarjobba ett år. Ägarna Maja och Årsil, som var systrar, var även så godhjärtade och generösa.

Och så fanns Sportaffären Lindéns, i samma hus som postkontoret, och som sålde sportartiklar av alla sorter. Sista sommaren ägaren Birger Lindén hade öppet, så köpte jag ett par svarta gummistövlar av honom. Tänk, dem har jag ännu kvar! och använder när det regnat mycket och jag gör skogsvandringar i  närheten av där jag bor. Jag minns att jag fick rejäl rabatt på stövlarna: "bara för att du har dina rötter här i byn" sa farbror Birger.


MEN- det fanns andra affärer under tidigare år: den första lanthandeln öppnades år 1844 i Isaks, på  Eltnäset, inte så långt från Eltnäsets brygga. Det var en affär som sålde allt från kaffe och snus till Hoffmans droppar och amerika-fläsk.

Och år 1845 öppnades handelsbod i "Westerbergs" nuvarande "Lings". 
År 1855 öppnades en affär i "Västerhus"  som kom att ha olika ägare under den tid den fanns. Affärerna fanns under 10- 20 år, - det var nog kostsamt att driva affär och ta hem varor.
Men det öppnades fler affärer på olika ställen under 1800-talet; de flesta hade en kortvarig tillvaro, bl a fanns en i Ol-Jons, i Paul-äng och i Mannes - det var tydligen lockande att öppna eget, även om livslängden blev kort för de flesta. Men det här var tiden innan biltrafiken kom och började förändra livet i våra byar, innan tätorter ökade och tog över nästan all affärsverksamhet.

Idag finns även film inspelad: läs artikel i Länstidningen